partajanen

jag har börjat skriva dagbok istället.
igår var det en man på tåget som glodde på mig under tiden jag skrev säkert tio sidor i min lilla bok. kändes lite jobbigt. varför gjorde han det liksom? folk skriver kanske inte för hand längre. såg konstigt ut.

jag sitter just nu på landet, dalsland, mitt rehab. har till och med lämnat cigaretterna hemma. tar en paus från allt allt allt. rehabar mig från mitt liv. skulle vilja stanna så mycket längre än vad jag ska. ska hem imorgon. för att kunna jobba. men jag vill verkligen inte. jag behöver den här pausen. jag vill inte tillbaka till göteborg. inte just nu.
här är inte en bil i sikte. inte en människa, förutom min mamma & pappa.
maten & alla slags goda drycker flödar & jag går inte hungrig en sekund.
hundarna leker med trasiga bollar & katten ligger & glor på mig i sin smutsiga korg.
jag vill bara stanna ett tag till, ok?

kanske borde jag köra med en vit lögn, eller två. jag är ju faktiskt inte frisk. jag måste krya på mig. kan inte jobba. det är väl anledning nog att stanna & inte åka hem & jobba?
tycker jag i alla fall.
mår typ illa av tanken, att jag ska åka hem imorgon. vill inteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee.


emmaboda var fantastiskt förresten. som vanligt. skratt & dans & ben som inte riktigt håller uppe en & alkohol i alla dess former & snygga & fula människor & bajs på hela golvet på bajamajan & alla vänner. älskar emmaboda.


tror jag ska ut & lägga mig på gräset nu
ska bara rota lite i kylskåpet först
hehehe