partajanen

Usch & fy. Ajajaj ojojoj sicken kväll det var igår då, igen. Vi började förfesta direkt efter mitt förra inlägg här, vid 16-17 och jag höll på till klockan halv åtta på morgonen. Urrrgghhhh. Så himla himla trött idag. Och det bästa med det hela på Sacre Bleu var att alla jag kände försvann, åkte hem samt försvann in i sina egna huvuden. Så jag tog tag i saken och skaffade nya vänner. Blev vän med ett killgäng som jag hängde med till klockan halv åtta på Vasaplatsen. Ja, i en lägenhet alltså. Sen åkte jag hem till en fullsmockad lägenhet, fullsmockad med folk som sov. Och det var såklart till Chappöööö jag åkte/gick. Hickade från Stigbergstorget till Chapmans torg klockan åtta på morgonen. Det var rätt fint ändå. Kröp ner bredvid Linnea och gick inte upp förrän 18-19 ikväll. Mattias och Sara hade åkt för längesen när det var dags för mig att vakna, men jag har ett svagt minne av att de kom in i rummet och kramade mig, båda två, innan de stack iväg mot Jönköping igen. Sorgligt men sant! Men jag är helt säker på att vi ses snart igen. Det var ju så himla roligt igen, trion samlad igen. Fantastiskt! Dags för tv. Satan

Sitter och är bakfull som så många andra gånger på chapmans torg. Jag gillar det. Speciellt nu när Sara och Mattias också är med. Helt fantastiskt. Även fast det känns som att mitt liv är en ständig bakfylla, så gillar jag det.
Såg igår att jag i torsdags skickat ett vackert fyllesms till Linnea; "Hatar mitt liv men älskar att vara full.". Några tycker att man borde skriva en låt, inspirerat av just det smset. Tror det var Emma som sa det. Tror även Anders höll med. Det låter ju som herr Hellström, så jag är nog inte så sugen på det ändå.
Nu fick jag en cider. Dags att sätta igång igen, tänker vi. Dags att bli full. Japp.
Röppni fälls

Jag har ingen aning om hur jag ska smälta det här. Eller hur jag ens ska ta in det. Hur gör man sådant? Hur ska man förstå att något hemskt har hänt någon i familjen? Hur fan gör man?

är helt sådär besatt av tanken om flytten som möjligtvis kan ske i juni. till majorna. jag har ta mig fan alltid velat bo i majorna. och nu finns den där vindsvåningstvåan där borta, och väntar på mig. i ett år kommer jag i så fall få bo där och jag vet inte, det känns helt ofattbart. jag håller tummarna för att emma blir min sambo. det vore helt fantastiskt. det nästan rycker i mig av bara tanken. tänk vilken fantastisk sommar! sommaren 2010, i majorna, sambo med emma, vindsvåning, öl & gemensamma middagar. promenader hem från järntorget, mitt i den ljumma sommarnatten. OK, nu får jag lägga av. går överstyr nu, kanske. nej men det vore ju verkligen a dream come true då. sen ifall emma inte kan, vet jag inte riktigt. hyran är ändå ganska hög och när jag försökte komma på vänner med jobb som skulle kunna vara intresserade av att flytta, blev svaret snabbt noll. känns ju lite jobbigt, men jag tänker att det ordnar sig. själv har jag skrivit ett brev till min mors chef idag. ett brev där jag skulle berätta lite kort om mig själv. det är väl ändå det värsta som finns? när något så lätt blir så svårt. vad ska man skriva för att det ska bli ett brev som sticker ut i mängden (obs! det skulle inte vara något cv. obs!)? "hej jag är bäst hejdå", nä. det går säkert bra. jag tror att jag framstår som en ball person i mitt brev. för det är säkert det de letar efter. en jävligt ball brud. hehe.

och nu har jag alldeles för mycket att skriva, ifall jag skulle försöka berätta allt som har hänt sen senast. jag tror inte det går. jag tror att jag skiter i det och bara kör på nytt. ska försöka lägga upp mer bilder också. det känns roligt med bilder på bloggar. har äntligen börjat förstå det fina med bloggar (hur har jag kunnat missa det?) och ska väl själv göra ett försök nu. är ju hälften dator och hälften människa (jag lovar) så det känns väl egentligen som det enda rätta.

jag befinner mig i alla fall i stockholm för tillfället (en jävla ångestresa om jag ska vara helt ärlig) och letar efter något gott vegetariskt recept på internet. tips? god enkel vegetarisk mat? känns som att jag alltid äter samma sak. känns lite lite lamt, när jag ändå har en mor som betalar för ingredienserna. kan ju lyxa till det hur mycket som helst! nu hittade jag receptet till en italiensk quorngryta. vattnas i munnen.
är förövrigt väldigt bakfull idag. upptäckte att stockholm har så mycket mer att bjuda på än ett förhållande. har druckit öl i studentkorridorer och ätit på fin/god restaurang med halva familjen och utforskat mer än jag gjort den senaste tiden jag har spenderat i stockholm. gud vilken jävla toffel man kan bli. det är väl ändå det värsta som finns? att bli en toffel. eller ha någon som tofflar för en. så himla hemskt. har ju insett nu i efterhand att jag betett mig som den värsta sortens toffel. den som ger upp sina egna planer och allt för att umgås med en person som inte gör likadant tillbaks. att man kan bli så blind av att vara kär. så blind att man.. nej, ska nog inte ta det längre än sådär. man vet ju aldrig vilka som råkar hitta hit.

ikväll ska jag, mor, bror & brors sambo hyra en film och köpa en massa gott. det känns helt rätt. jag går runt i min största och mjukaste adidas-tröja och ett par stora byxor som min bror slängde på mig imorse när jag låg och klagade över kylan och bakfyllan, och det känns fruktansvärt skönt att jag slipper försöka se snygg ut idag. usch, vad jag inte kan skriva en sammanhängande text idag, känner jag.
jag är glad över att jag bestämde mig för att åka hit åndå, även fast resan från första början inte alls skulle se ut såhär. jag tror den ser bättre ut en orginalplanen faktiskt. insåg jag speciellt igår.

såklart längtar jag efter mitt kära göteborg och mitt alldeles perfekta crew. det blir fantastiskt att komma hem till alla och dessutom är det dupstep på röda sten samma kväll. kan inte bli annat än grrrrreat. (och så skänker jag såklart en tanke till en viss famn som jag förhoppningsvis får lägga mig i snart snart snart)

PUSS, det är nu det börjar!


(nu har jag inget eget att ladda upp, så ni får njuta av sally mann. förhoppningsvis lika mycket som jag gör)