partajanen

Hade kommit över hela det där med att onsdag är den värsta dagen i vecka, fram tills nu. Kände mig väldigt dålig imorse och sket därför i att gå till skolan. Lika bra tänkte jag, så jag inte smittar någon annan. Men eftersom cashen är viktiga åkte jag ändå till jobbet senare. Satt och frossade/svettades vartannat och ångrade av hela mitt hjärta att jag inte sagt till att jag inte kunde jobba idag. Smsar min mamma och berättar om mitt tillstånd och får som svar att det är mycket sämre med någon annan i familjen. Jag har aldrig varit med om en panikångestattack, men jag tror att det var det som hände mig, där på vagnen. Nej usch. Gud vad ärlig jag är, här, på internet. Vad löjligt. Aja.

Känns förjävligt att man inte kan göra något åt saken. Att jag inte ens kan vara där. Krya på dig, pappa.