partajanen

jag längtar så otroligt mycket till den första maj. att aldrig mer behöva bråka om att köksfläkten inte är på och behöva vädra hela lägenheten på köttlukt när det bara är några få plusgrader ute. fy fan säger jag bara. är så trött på skiten. både bråket & köttet. kommer vara som himmelriket att bo med emma, oh-oh!


satt och tänkte en hel del på vägen hem från skolan idag. undrade varför jag har så svårt att släppa in någon riktigt nära. varför jag alltid ska börja puttas när någon kommer sådär lite för nära. jag kom fram till helt sjuka saker, verkligen. fast vissa var ganska sanna ändå. tror jag. jag kanske inte vågar öppna mig så mycket för att jag är sjuk i huvudet och om du får reda på det kanske du inte tycker om mig längre. typ? kanske blir du äcklad eller kanske arg, eller jag vet inte. kanske blir du glad. för att jag berättar. jag vet verkligen inte. och när vet man att man kan berätta? jag kan ju inte låta dig få en helt annan bild av mig än vad jag egentligen är. jag är ju faktiskt sjuk i huvudet, äcklig och arg (väldigt ofta). när jag säger sådär skrattar du nog bara, men ifall jag berättade mer i detaljer kanske det inte vore så jävla roligt längre. åh, jag blir så arg på mig själv. 
men det kanske helt enkelt inte är rätt ifall man tänker såhär? att man inte riktigt vågar berätta allt det där? 

jag får tänka mer på saken