åttiotalspinglan

en fantastisk helg känns i kroppen idag, söndag. jag får nog sluta ha så roligt. lite tråkigare & kanske skulle jag vara snäppet piggare idag. kanske hade jag & maja hunnit till liseberg idag, ifall vi inte haft så roligt igår.
fredagen började med en pizza på stigbergstorget med melisa. hälsade på hos henne & hennes nya rum vid kaptensgatan. fint! sedan var det förfest hos chrippe med bra folk. bra folk som till slut blev berusat folk. jätteberusat folk. röda sten & bartömning & det enda som var billigt var rosévinet. hade ju tänkt dricka en massa billig bärs, men icke. blev en dyr & ett glas vin. kramp i magen & jag fångar upp linnea som är villig att gå & äta istället för att stå inne i den bokstavliga dimman & dansa. vegburgare & äckliga köttisar överallt. fick ett sms med en kod & jag lekte inbrottstjuv när jag smög in i lägenheten där borta, igen. hittade in till sängen & kröp ner bredvid en varm kropp.
vaknade & mötte maja i stan. vi var en timme sena i huvudet. klockan var inte två, utan tre & affärerna vi ville till stängde. jag lagade en middag till oss & vi åkte till thea för glöggfest, julpyntade & fina. hela kvällen var jag majas åttiotalspingla. glögg i koppar som rymde en halv flaska & dödsglöggen som brände sönder halsen. vin & celine dion & dans & dans & dans & pepparkakor & snurrsnurr. klockan blev fem i fyra & mitt i dansen märker vi att sista spårvagnen går fyra. vi springer & vi missar den. vi tar en vagn som inte ens går halvvägs. äter på samma gatukök som kvällen innan. telefonsamtal & gratis taxi & plötsligt är jag & maja på väg till en plats i göteborg som vi aldrig hört talas om, vingliga & glada. efterfest till klockan halv sju då alla kände att det var dags att lägga av med alkoholen. delade soffa med samma varma kropp som kvällen innan & vaknade alldeles för tidigt med tanke på när jag till slut somnade. gick upp, snurrig & förvirrad. skrek på maja som klev ut ur sovrummet, klädde på oss & började leta efter sätt att ta sig in till stan igen. vi satt & frös i fyrtio minuter i väntan på bussen. men det var det nog värt, tror jag. nu har jag inte ett öre kvar & jag är inte alls den där snygga åttiotalspinglan längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0