partajanen

känns som att ett kapitel i mitt liv har tagit slut, nu.
och det stämmer ju.
jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. försöker ta tag i mitt liv på riktigt.
ringde soc & satt tårögd & pratade med världens vänligaste kvinna klockan nio imorse. det kändes bra. nu ska jag väl ändå få lite hjälp tänker jag. det är jag värd.

känns som att allt faller samman helt plötsligt.
jag antar att det är hösten som börjar spöka.


fan vad allt blev fel egentligen,
inget blev som jag hade tänkt mig.


/deppbloggarn