partajanen

Kunde inte riktigt somna i natt. Var så fruktansvär arg så att jag mest låg och spände mig och bet i kuddar. Det har gått över nu. Nu är jag mer ledsen. Ledsen över att en person kan se ner på en så mycket. Tro sig vara en jävla översittare. Fa-an vad jag hatar sådana människor. Önskar att jag kunde fortsätta vara arg istället för att känna sorg, men det är ju rätt svårt. I alla fall för mig. Har rätt svårt att vara arg en längre stund, det slutar alltid i sorg och i vanliga fall försöker jag bli vän med personen igen. Det kommer inte hända den här gången. Jag har verkligen ingen nytta av att ha en sådan idiot till person i mitt liv, igen. Det känns skönt att jag kommit fram till det här, även fast det känns jobbigt, såklart. Att bara glömma en person är ju inte det lättaste kanske. Men det kommer gå, det vet jag. Jag har varit med om idioter förr och alla de har förr eller senare försvunnit ur både hjärta och hjärna. Så, jag vet att det kommer gå även den här gången.
Har en tendens att gå runt apatisk när sådana saker händer. Denna dagen är ett gyllene exempel. Gick upp kvart i fyra och la mig i badkaret i en timme istället. Sedan dess har jag legat i soffan och läst om lungor & tarmludd samt annat som har med kroppen att göra. Jag har inte lärt mig ett skit, än i alla fall. Det enda jag egentligen har gjort idag är en kladdkaka, som jag ska mumsa på till premiären av Boston Tea Party. Det luktar kladdkaka i hela lägenheten och jag vet redan nu att jag absolut inte kommer kunna hålla mig i så många timmar innan jag skär den första mumsbiten loss från formen. Mm, nä, jag tror jag gör det nu. Och fortsätter och läsa om allt äckligt som gömmer sig inom mig. Fyfan vad äckligt det är. Hatar naturkunskap. Mitt liv skulle vara så mycket bättre ifall jag inte visste allt det där. Kan inte ens tycka att hjärtslag är sådär lugnt och mysigt längre. Nä för jag vet exakt hur många deciliter blod som forsar runt när det slår. Uggghhhhhh. Nåväl. Kladdkaka var det.
Tjing!